Historia

Världens första motorväg byggdes i Berlin mellan 1913 och 1921. Den hette AVUS (”Automobil-Verkehrs-und Übungsstraße”) och var en 19 km lång sträcka i sydvästra Berlin. Det var en experimentväg som användes för racing. Det hade två 8 meter breda körfält åtskilda av en 9 meter bred mittremsa. I Italien byggdes flera motorvägar på 1920-talet och Tyskland följde efter med den första motorvägens öppnande 1929 mellan Düsseldorf och Opladen, samt 1932 mellan Köln och Bonn. I början av 30-talet planerades flera nya sträckor Autobahn av Adolf Hitler, som såg propagandafördelarna med motorvägar och att snabbt kunna transportera sig (liksom de militära värdena). Han inledde arbetet med att bygga två motorvägar i nord-sydlig och öst-västlig riktning genom Tyskland. Den första av dessa Reichsautobahnen öppnades den 19 maj 1935 mellan Frankfurt och Darmstadt. Autobahns totala längd uppgick till 2128 km i slutet av andra världskriget. Konstruktionen av nya motorvägsavsnitt påbörjades igen 1953. Motorvägsnätet byggdes ut med 144 km  mellan 1953 och 1958, vilket innebär totalt 2272 km. Från och med 1959 började Autobahns expansion på allvar genom att en serie av fyraårsplaner hade expanderat motorvägsnätet till 3076 km år 1964.

Tidig Autobahn

Viktiga utbyggnader gjordes under de kommande två decennierna och systemet nådde 4110 km 1970, 5258 km 1973, 6207 km 1976, 7029 km 1979 och 8080 km i 1984. En ny serie av femårsplaner, med målet att ha en Autobahn-påfart inom 10 km från varje ställe i Tyskland, hade expanderat nätverket till över 8800 km år 1990. Tysklands återförening år 1990 lade dessa planer på is eftersom den federala regeringen istället fokuserade på uppgradera dåligt underhållna östtyska motorvägar. Införlivandet av de östtyska motorvägarna gjorde att Autobahn år 1992 hade vuxit till nästan 11 000 km. Vidare utbyggnader har gjort att Autobahn hade en längd av 11 712 km år 2001, och 12.044 km 2004. Detta gör Autobahn till det tredje största motorvägsnätet i världen, efter USA och Kina.

Tidiga sträckor av Autobahn var ganska osäkra och kurviga jämfört med dagens. De första tyska motorvägarna var, precis som deras italienska motsvarigheter, hade planskilda korsningar men saknade mittremsa. De första Reichsautobahnen hade smala mittremsor men saknade vägren. Av- och påfarter samt de vägrenar som som fanns var i kullersten.

Östtysk Autobahn

När Tyskland återförenades 1989 var motorvägarna i Östtyskland i nästan samma skick som de var 1945 och uppvisade de ovan nämnda kvaliteter samt otillräckliga skyltning. De hade sällan några, eller ofta icke-fungerande, nödtelefoner som dessutom var placerade i mittremsan. Detta gjorde att nödställda bilister var tvugna att korsa vägbanan för att ringa efter hjälp. Serviceplatserna var ofta mycket förfallna och tagna ur bruk. Nyare västtyska motorvägar har i många år haft 3,75 meter breda körfält, vägren, anlagda mittremsor med vägräcken, nödtelefoner i täta intervall i vägkanten, och gott om välskötta serviceområden. Efter återföreningen började den tyska regeringen en skyndsam uppgradering av den gamla östtyska Autobahn i en serie av ”återföreningsprojekt”. I mitten av 2004 var mer än två tredjedelar av prjektet färdigställt, med ungefär 850 km uppgraderade eller helt nybyggda motorvägar.